Nr. 2008

Jag har satt en varning stämpel på mig själv, jag har blivit en populär-musikare.
James Morrison, Pink, Gwen Stefani, Black Eyes Peas, jag stönar och sväljer.
Jag tar emot massproducerat som är skrivet av någon jävla pamp som sitter och häver på skrivbords stolen och smackar belåtet. Som Kissie uttrycker sig; Något att tänka på alltså.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0